Bakgrund

Som första land i världen beslöt Sverige att tillväxtbefrämjande antibiotika i djurfoder skulle förbjudas den 1 januari 1986. Denna typ av foder gavs bl a till smågrisar för att öka tillväxten, men förebyggde även diarré vid avvänjning från suggan. Precis som inom humanmedicinen riskerar all användning av antibiotika problem med resistensutveckling varför ett förbud ansågs väsentligt. Förbudet mot tillväxtstimulerande antibiotika medförde bl a att alltfler smågrisar fick diarré, vilket orsakade lidande för djuren och ett ökande antal dödsfall. Detta i sin tur innebar ett stort ekonomiskt avbräck för uppfödarna.

För att komma tillrätta med problemen och för att om möjligt hitta en ny typ av foder initierades ett tvärvetenskapligt samarbete mellan företrädare för nutrition, veterinärmedicin, mikrobiologi, infektionssjukdomar och immunologi. 

Forskarna Stefan Lange och Ivar Lönnroth vid avdelningen för klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg hade sedan början av 1980-talet studerat möss och kolerasmitta och där sökt efter den substans som gör att mössen och råttorna utvecklar motståndskraft mot diarré, orsakad av kolerasmittämne. Det var känt sedan urminnes tider att den som överlever kolera, råtta såväl som människa, inte får sjukdomen igen. Lange och Lönnroth upptäckte ett försvarssystem som aktiveras snabbare än det vanliga immunförsvaret och de kom fram till att resistensen beror på en kroppsegen substans som kan stimuleras på olika sätt. Denna motståndskraft kunde bl a utlösas genom stimulans med enterotoxiner eller genom tillförande av socker och aminosyror i vissa proportioner.

Ytterligare forskning kom så småningom att leda till upptäckten av en substans i hypofysen på råtta som gav resistens mot kolerasmitta. Detta protein gavs namnet Antisekretorisk Faktor, förkortad AF (Lange och Lönnroth, 1984; Lange et al, 1987). Det visade sig att protein AF reglerar sekretionen, d v s vatten- och jonbalansen, i kroppens olika organ. Bland annat normaliserar protein AF vätskeflödet i tarmen, dvs det som är förödande vid alla diarrésjukdomar.

 


AF-Foder

För att hitta ett nytt foder som skulle kunna appliceras på smågrisarnas avvänjningsdiarré gjordes nu försök baserade på Lange och Lönnroths experiment med koleratoxin på råttor och deras upptäckt av protein AF. Till en början åstadkoms stimulansen av grisarnas eget AF genom att använda foder med tillsatser av socker och aminosyror i vissa bestämda mängder. Analyser av halten av AF i grisarnas urin gjordes också och det visade sig att sambandet fanns; Grisar utan diarré hade en hög halt av AF, medan grisar med diarréproblem hade en låg halt av protein AF. Användandet av detta foder gav omedelbara effekter och ledde till en markant minskning av diarréproblem och en kraftig reduktion av dödstalen bland smågrisar.

Försök med nya foder som baserades på Lange och Lönnroths experiment med koleratoxin till råttor och deras upptäckt av protein AF startades. Till en början stimulerades grisarnas egna produktion av AF genom att använda foder med tillsatser av socker och aminosyror i vissa bestämda mängder. Fodersammansättningen optimerades genom att analysera halten av AF hos grisarna. Dessutom analyserades blod från grisar i kommersiell produktion som visade att individer utan diarré hade en hög halt av AF, medan de med diarréproblem hade en låg halt av protein AF. Det nya fodret som stimulerade grisens produktion av AF gav tydliga effekter och ledde till en markant minskning av diarréproblem och en kraftig reduktion av dödligheten hos grisar efter avvänjning. 

Arbetet med att ta fram ett foder med en råvara som i sig själv skulle inducera AF intensifierades när konceptet blev intressant på humansidan och redan 1991 introducerades ett avvänjningsfoder för smågrisar med varunamnet Trygge® som innehöll en speciellt processad spannmål (SPC). Ett stort antal svenska grisar avvänjs idag på foder som inducerar AF och som därmed minskar effekterna av såväl osynliga (subkliniska) som synliga (kliniska) diarréer. 


Första försök på en människa

Steget från djur till människa när det gäller AF var inte särskilt långt då det handlar om ett basalt fysiologiskt förlopp som är rätt lika för alla däggdjur. AF-foderkonceptet hade också testats på kalv, häst, hund och katt och även fungerat på dem.

Forskarna började därför att prova smågrisfodret på sig själva genom att koka gröt på fodret och baka bröd på detsamma. Gastroenterologerna på Sahlgrenska sjukhuset blev också intresserade och bl a provades AF-spannmålet på patienter med ulcerös colit. Alla försökspersoner mådde bra och reagerade med en signifikant ökning av halten AF i blod som kvarstod upp till fyra veckor efter intag av smågrismaten. Det visade sig alltså att den princip som fungerat på djur även fungerade på människor


Europas första medicinska livsmedel

Efter de positiva försöken med egenhändigt framställda AF-produkter för människa blev nästa steg att utveckla medicinska livsmedel baserade på protein AF. Inom EU hade diskussioner förts om att kunna godkänna produkter med specifik inverkan på vissa sjukdomar, alltså livsmedel för särskilda medicinska ändamål (vilket inte är detsamma som functional food) och en sådan lagstiftning trädde i kraft den 1 maj 2000.

Som första produktserie i Europa godkändes MagiForm® som ”Medical Food”, vilket i Sverige regleras enligt Livsmedelsverkets  SLVFS 2000:15 om Livsmedel för speciella medicinska ändamål. Müsli, kex och skorpor med AF-stimulerande egenskaper togs fram och sortimentet har därefter utökats med det mera potenta AF-inducerande medicinska livsmedlet SPC-Flakes® samt Salovum®  baserat på Äggulepulver B221® som är en form av exogen tillförsel av protein AF.


Forskarna

Grundupptäckten av det kroppsegna protein AF (Antisekretorisk Faktor) gjordes av Professor Stefan Lange och docent Ivar Lönnroth vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.