Mb Ménière

Ménières sjukdom visar sig ofta genom yrselanfall och anses bero på felaktigt tryck i innerörat.

Användningsområde

Ménières sjukdom kännetecknas av kraftiga yrselanfall, illamående, öronsusningar (tinnitus) och hörselnedsättning. Många patienter drabbas också av problem i magtarmkanalen och diarrébesvär kan vara vanligt förekommande.

Yrselattackerna varar mellan 20 minuter upptill ett dygn, men kan i vissa fall även vara längre. De föregås av någon eller några dagar med öronsus, lockkänsla och nedsatt hörsel på det sjuka örat. Intensiteten i symptomen kan variera.

I ett tidigt sjukdomsskede försvinner symptomen i omvänd ordning när anfallet släpper. Balansen blir normal, hörseln återkommer och suset upphör. Om sjukdomen är i ett aktivt skede kan anfallen komma flera gånger i veckan varvid hörseln inte hinner återhämta sig mellan attackerna. I ett senare stadium om sjukdomen utvecklas vidare är funktionen i hörseln och balansorganen varaktigt nedsatt.

Orsaken till sjukdomen är okänd, men man tror att den kan bero på ett förhöjt tryck i innerörat, vilket kan ge patienten svåra yrsel- och kräkningsanfall. Detta förhöjda tryck kan bero på att vätskebildande celler i innerörat producerar för mycket vätska, endolymfa, i det kanalsystem som förbinder hörselsnäckan och balansorganet. Det förhöjda trycket i innerörat kan också bero på att avrinningen från innerörat är för dålig. Ökat tryck på balansorganet orsakar rotationsyrsel. Om trycket ligger på hörselsnäckan kan följden bli hörselnedsättning och tinnitus.

Varje år får ca 400 personer Ménières sjukdom. Många åker till akuten i tron att de drabbats av hjärnblödning eller något ännu värre. Totalt beräknas ca 40 000 – 50 000 svenskar vara drabbade av sjukdomen.

För mer information, se länk till yrsel.com  


Kliniska studier

SPC-Flakes® vid Ménières sjukdom Eftersom AF-produkterna visat sig ge så goda resultat vid sekretoriska tillstånd i mag-tarmkanalen funderade forskarna på om behandlingsprincipen skulle kunna fungera vid andra sjukdomar där vätskeöverflöd eller vätskeobalans förekommer eller kan misstänkas.

Efter ett antal pilotförsök på patienter med goda resultat genomfördes en studie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset under ledning av docent Per Hanner. Syftet var att undersöka om protein AF kan induceras vid patologiskt vätsketryck i innerörat samt om en stimulerad AF-produktion kan påverka Ménièrepatienternas kliniska symptom. 

24 patienter med svår Mb Ménière, som hade haft sin sjukdom mellan 10 månader och 30 år, deltog i studien. Som tillägg till ordinarie medicinering fick de äta specialprocessade cerealier (SPC-Flakes®) i dosen 1 g/kg kroppsvikt och dygn under två till fyra veckor. Patienterna förde dagbok över subjektiva och auditiva symptom, yrselns frekvens, karaktär samt duration. Ton- och talaudiometri samt neurologisk status utfördes liksom bestämning av AF-aktivitet i plasma före och efter dietperioden.

Koncentrationen av Antisekretorisk Faktor i plasma varierade hos patienterna mellan 0-0,6 enheter före behandling till 0-1,7 AF-enheter efter behandling. En ökad AF-aktivitet i plasma efter behandling överstigande 0,5 AF-enheter, vilket enligt tidigare studier korrelerat till förbättring av diarrébesvär, sågs hos 83% av patienterna. 17% av patienterna hade ingen eller endast en låg ökning av AF-nivåerna och hos ingen av dessa kunde en förbättring av de kliniska symptomen noteras. Hos 29% av patienterna noterades en signifikant ökning av AF utan att de svarade kliniskt.

Normaliserad hörsel och samtidig total yrselfrihet kunde ses hos 12,5% av patienterna, medan yrselfunktionen förbättrades hos 54% av patienterna. Förbättringen varierade från total utläkning till kvarstående, lättare, diffusa obehag av balansrubbning, utan tidigare rotatoriska yrselattacker.

Mer än hälften av patienterna med svår Mb Ménière blev alltså bättre eller helt symptomfria genom en enkel, billig och biverkningsfri metod.  En del patienter tycks emellertid inte ha förmåga att bilda AF eller så måste AF-inducerande spannmål ges i en högre dos hos vissa patienter eller under längre tid.

Hanner, Jennische, Lange, Lönnroth and Wahlström, Increased antisecretory factor reduces vertigo in patients with Ménière’s disease: a pilot study, Hearing Research, 2004; 4803:1-6.

För att validera de lyckade resultaten med SPC-Flakes® från pilotstudien ovan har även en dubbelblind, placebokontrollerad studie på ett större antal patienter genomförts. I studien ingick 51 patienter i åldrarna 12-80 år, där 27 patienter fick SPC-Flakes® i dosen 1g/kg kroppsvikt/dag, uppdelat på två tillfällen, i tillägg till sin ordinarie medicinering under tre månader. Till kontrollgruppen randomiserades 24 patienter som fick cerealier utan AF-inducerande egenskaper. Patienterna i placebogruppen erbjöds att efter studiens avslutande få SPC-Flakes® under tre månaders tid i en öppen arm av studien.

För att dokumentera patienternas yrselbesvär användes även i denna studie en internationellt erkänd skala för livskvalitetsmätningar och funktionsnedsättning utarbetad av en expertgrupp på balans- och yrselsjukdomar inom AAO-HHS (American Academy of Otolaryngology – Head and Neck Surgery). De har framtagit en sexgradig skala för att uppskatta en patients besvär. Faktor 1 innebär att patienten nästan är frisk med sporadiska Ménièreanfall och faktor 6 som är den svåraste formen innebär att patienten är helt utslagen, handikappad, sjukskriven, förtidspensionerad och helt styrd av sin sjukdom.

Studieresultaten visade att AAO-HHS-faktorn minskade hos 14 av 27 patienter i SPC-Flakes® -gruppen (p<0,001), medan endast 2 av 24 patienter blev förbättrade i kontrollgruppen. Efter avslutning av den dubbelblinda delen av studien erbjöds kontrollgruppen att äta SPC-Flakes® under tre månaders tid. Av de 22 patienter som valde att fortsatte med denna öppna del av studien förbättrades 17 patienter.

Denna studie bekräftar alltså resultaten från tidigare studier med SPC-Flakes®. Omkring 50% av patienterna får minskad yrsel som resultat av behandlingen med SPC-Flakes®, vilket är i paritet med resultaten av andra behandlingar. Studien visar också att SPC-Flakes® framför allt påverkar yrselkomponenten, medan ingen effekt på hörselförmågan kunde ses. Behandlingseffekten med SPC-Flakes® var individuell och verkade vara oberoende av yrselns svårighetsgrad. Av de patienter med de svåraste symptomen, faktor 5 och 6, rapporterade 6 av 14 en betydande förbättring, medan 8 av 13 patienter förbättrades i grupperna med mindre allvarliga symptom.

En del patienter tycks inte ha förmåga att bilda AF eller så måste AF-inducerande spannmål i form av SPC-Flakes® ges i en högre dos hos vissa patienter eller under längre tid. Erfarenheten visar också att patienter som inte svarar på behandling med SPC-Flakes® kan bli hjälpta av behandling med Salovum®. För att hjälpa kroppen att sätta igång en egen produktion av protein AF är det säkerligen värdefullt att introducera SPC-Flakes® i samband med eller som uppföljning av behandling med Salovum®.

Hanner, Rask-Andersen, Lange and Jennische, Antisecretory factor-inducing therapy improves the clinical outcome in patients  with Ménière’s disease, Acta Oto-Laryngologica, 2010; 130:223-227.

SPC-Flakes® kommer in tidigt i behandlingstrappan

Enligt de Hörselskadades Riksförbund (HRF) kan behandling av yrsel i samband med Ménières sjukdom inordnas i en behandlingstrappa. Den börjar med enklare behandlingar inkluderande SPC-Flakes®. Om det inte ger tillräcklig effekt finns olika typer av läkemedelsbehandling och mer omfattande kirurgiska ingrepp att prova.

Länk HRF


Behandlingseffekt

Förväntad behandlingseffekt med SPC-Flakes® SPC-Flakes® ges som en form av underhållsbehandling, vilken alltså syftar till stimulera patientens egna produktion av protein AF. En positiv behandlingseffekt kan i normalfallet ses inom 10-15 dagar med SPC-Flakes®. Behandlingen bör pågå i minst en månad för att utvärdera effekten. Om man slutar med AF-produkterna ses en avtagande effekt efter några veckor. Om man börjar på nytt nås tidigare AF-nivåer i plasma redan inom några dagar, vilket tyder på att det finns ett biologiskt minne för syntes av protein AF i kroppen. Vid utebliven effekt med SPC-Flakes® kan detta bero på att dosen är för låg eller att vissa patienter inte själva kan producera protein AF. Kliniska studier visar att dessa patienter kan bli hjälpta med Salovum® som är en form av tillförsel av höga doser av protein AF utan att kroppen själv behöver bilda det.


Dosering

Dosering av SPC-Flakes® Normaldosen av de AF-inducerande specialprocessade cerealierna (SPC) är 1 g per kg kroppsvikt och dygn fördelat på 2-3 tillfällen.

Vid behandling av barn kan dosen behöva höjas något och vid behandling av äldre kan dosen behöva sänkas något. En gradvis upptrappning av dosen rekommenderas så att den rekommenderade normaldosen börjar att intas efter 4-6 dagar. De specialprocessade cerealierna kan intas tillsammans med t ex fil eller yoghurt. Det går också att koka gröt på flingorna. 1 dl SPC-Flakes® motsvarar ca 50g.

 


Biverkningar

AF-produkterna har ätits av tiotusentals patienter och biverkningar finns knappt rapporterade. Enstaka patienter har rapporterat att de tillfälligt blivit hårda i magen. För att undvika detta rekommenderas en gradvis ökning av dosen under några dagar tills normaldos intas.

Ej heller finns rapporterat om några interaktioner med andra produkter eller läkemedel, vilket är viktigt att känna till då patienterna kan fortsätta med eventuellt annan samtidig medicinering. Glutenallergiker skall dock undvika att äta SPC-Flakes®.

 


Inköpsställen

SPC-Flakes® kan köpas receptfritt på apotek eller i välsorterade hälsokostbutiker, medan Salovum® endast säljs receptfritt på apotek. Sedan den 31 december 2010 är SPC-Flakes® och Salovum® upptagna i listan över förskrivningsbara livsmedel för barn under 16 år och de ingår därmed i högkostnadsskyddet.
För patienter som är 16 år eller äldre kan dietister och vanligtvis läkare förskriva SPC-Flakes® och Salovum® som ”sär-när”. Kostnaden för patienten kan dock variera från landsting till landsting.