Mastit

Mastit eller mjölkstockning är en inflammation eller infektion i bröstkörtlarna.

Användningsområde

Mastit definieras oftast som mjölkstockning och inflammation eller infektion i bröstkörtlarna. Det uppstår vanligen när som helst inom de första månaderna efter förlossningen. Det är ett vanligt och smärtsamt tillstånd hos ammande mödrar och det drabbar upptill en tredjedel av kvinnorna.

Mjölkstockning innebär att en eller flera mjölkgångar blir tilltäppta så att mjölken inte kan komma ut. Ofta drabbas ett bröst i taget. Det kan kännas som en öm kula eller klump i bröstet. Oftast mår kvinnan bra, men hon kan också känna sig lite sjuk. Mjölkstockning kan ge lätt feber och kan bero på att mamman blivit kall eller suttit i drag, ofta samtidigt som en mjölkgång inte tömts ordentligt. En BH som klämmer eller någon annan typ av tryck kan också vara orsaken.

Mjölkstockning kan ibland utvecklas vidare till mastit. Mastiten kan vara en inflammation, men den kan också bero på en infektion av bakterier, oftast stafylokocker. En infekterad mastit kan uppstå utan att man först haft mjölkstockning om det kommer in bakterier i bröstet via sprickor och sår. Symptomen kommer ofta plötsligt och kvinnan kan känna sig mycket dålig.

Det kan vara svårt att avgöra om mastiten är infekterad, varför antibiotika ibland ordineras för säkerhets skull. Skillnaden mellan vanlig mjölkstockning och mastit är att vid mastit får man förutom mjölkstockningssymptom även mycket hög feber, 39-40 grader, varför kontakt bör ske med sjukvården.

Bröstkörtelinflammation kan vid enstaka tillfällen utvecklas till varbildning (abscess), så kallad bröstböld. Vanliga symptom är att febern går ner och att kvinnan känner sig bättre. Det infekterade stället känns mjukt, men med fingret kan man känna att det finns var under huden och när man trycker blir det en fördjupning en stund. Bröstet gör intensivt ont och huden kan vara spänd och glansig. Vid bröstböld bör läkare alltid kontaktas.


Kliniska studier

SPC-Flakesbehandling vid mastit Mastit hos ammande mödrar är ett vanligt och smärtsamt tillstånd och kan variera från kortvariga inflammatoriska episoder till mera långvariga sådana med allvarliga symptom. När en infektion inte kan konstateras kan mjölkstockningen bero på inflammatoriska förändringar. Det har nyligen också framförts en hypotes att subklinisk mastit skulle kunna innebära en ökad risk för överföring av HIV-1 från moder till det ammande barnet

Tidigare undersökningar på kvinnor i utvecklingsländer hade visat att de hade mätbara nivåer av protein AF i bröstmjölk och att dessa AF-nivåer var högre än hos kvinnor i industriländer. Mot bakgrund av detta och med tanke på de antiinflammatoriska egenskaperna hos protein AF beslöts att göra en randomiserad dubbelblind studie på ammande mödrar på Karolinska sjukhuset i Stockholm 

3-7 dagar efter förlossningen fick den aktiva behandlingsgruppen bestående av 12 mödrar specialprocessade AF-inducerande cerealier (SPC-Flakes®). I kontrollgruppen som fick cerealier utan AF-inducerande egenskaper ingick 16 patienter. Kvinnorna instruerades att intaga 1 dl av de tilldelade spannmålen vid varje frukost under sex veckors tid.

Resultaten visade att en kvinna i behandlingsgruppen fick mastit jämfört med sex kvinnor i kontrollgruppen. Tre kvinnor i kontrollgruppen hade mastit vid två tillfällen och en kvinna diagnostiserades med mastit tre gånger. Den enda kvinna i behandlingsgruppen som fick mastit hade endast ätit spannmålen under vardagar och inte under helger p g a ett missförstånd.

AF-nivåer i bröstmjölk mättes före och efter behandlingen. Efter den avslutade behandlingen var det en signifikant skillnad i mediannivå av protein AF mellan behandlingsgruppen, 1,1 AF-enheter/ml bröstmjölk (0,7-1,25) och kontrollgruppen, 0,1 (0,0-0,25) (p<0,0001). När mediannivå jämfördes mellan kvinnor med eller utan mastit var det en signifikant skillnad mellan de kvinnor som inte fick mastit, 0,5 AF-enheter/ml bröstmjölk (0,2-1,1) och de kvinnor som fick mastit, 0,0 (0,0-0,1) (p=0.017). Den kvinna i behandlingsgruppen som fick mastit och som endast ätit de specialprocessade cerealierna fem dagar i veckan hade den lägsta AF-koncentrationen i den gruppen.

Studieresultaten tyder på att en AF-nivå i bröstmjölk som överstiger 0,5 enheter kan skydda mot mastit, vilket är i överensstämmelse med djurstudier där en motsvarande nivå skyddat avkomman mot diarré. Detta kan vara av speciellt stort kliniskt värde i utvecklingsländer där diarrésjukdomar fortfarande är ett stort problem.

Det är givetvis också högintressant om AF-inducerande spannmål kan öka AF-nivåerna i bröstmjölk och på så sätt förhindra den subkliniska mastit som i afrikanska studier har relaterats till en förhöjd risk för överföring av virus från en HIV-positiv mamma till sitt ammande barn.

Svensson, Lange, Lönnroth, Widström and Hanson, Induction of antisecretory factor in human milk may prevent mastitis, Acta Paediatrica Scandinavia 93:1228-1231, 2004, se länk


Behandlingseffekt

Förväntad behandlingseffekt med SPC-Flakes® SPC-Flakes® ges som en form av underhållsbehandling, vilken alltså syftar till stimulera patientens egna produktion av protein AF. En positiv behandlingseffekt kan i normalfallet ses inom 10-15 dagar med SPC-Flakes®. Behandlingen bör pågå i minst en månad för att utvärdera effekten. Om man slutar med AF-produkterna ses en avtagande effekt efter några veckor. Om man börjar på nytt nås tidigare AF-nivåer i plasma redan inom några dagar, vilket tyder på att det finns ett biologiskt minne för syntes av protein AF i kroppen. Vid utebliven effekt med SPC-Flakes® kan detta bero på att dosen är för låg eller att vissa patienter inte själva kan producera protein AF. Kliniska studier visar att dessa patienter kan bli hjälpta med Salovum® som är en form av tillförsel av höga doser av protein AF utan att kroppen själv behöver bilda det.


Dosering

Dosering av SPC-Flakes® Normaldosen av de AF-inducerande specialprocessade cerealierna (SPC) är 1 g per kg kroppsvikt och dygn fördelat på 2-3 tillfällen.

Vid behandling av barn kan dosen behöva höjas något och vid behandling av äldre kan dosen behöva sänkas något. En gradvis upptrappning av dosen rekommenderas så att den rekommenderade normaldosen börjar att intas efter 4-6 dagar. De specialprocessade cerealierna kan intas tillsammans med t ex fil eller yoghurt. Det går också att koka gröt på flingorna. 1 dl SPC-Flakes® motsvarar ca 50g.

 


Biverkningar

AF-produkterna har ätits av tiotusentals patienter och biverkningar finns knappt rapporterade. Enstaka patienter har rapporterat att de tillfälligt blivit hårda i magen. För att undvika detta rekommenderas en gradvis ökning av dosen under några dagar tills normaldos intas.

Ej heller finns rapporterat om några interaktioner med andra produkter eller läkemedel, vilket är viktigt att känna till då patienterna kan fortsätta med eventuellt annan samtidig medicinering. Glutenallergiker skall dock undvika att äta SPC-Flakes®.

 


Inköpsställen

SPC-Flakes® kan köpas receptfritt på apotek eller i välsorterade hälsokostbutiker, medan Salovum® endast säljs receptfritt på apotek. Sedan den 31 december 2010 är SPC-Flakes® och Salovum® upptagna i listan över förskrivningsbara livsmedel för barn under 16 år och de ingår därmed i högkostnadsskyddet.
För patienter som är 16 år eller äldre kan dietister och vanligtvis läkare förskriva SPC-Flakes® och Salovum® som ”sär-när”. Kostnaden för patienten kan dock variera från landsting till landsting.