Diarrésjukdomar

Användningsområde

Störda avföringsvanor som diarré med eller utan buksmärtor och gasbesvär kännetecknar tarmkanalens funktionsrubbningar. Av alla symptom på funktionell tarmrubbning är diarré det mest terapiresistenta symptomet. Grundläggande i handläggningen är ingående information om kost och livsföring i allmänhet. Vid funktionell diarré måste en organisk sjukdom först uteslutas och maten bör vara näringsriktig och fettbalanserad. Diarré kan också bero på en infektion i tarmkanalen orsakad av olika virus, bakterier, protozoer och maskar.

Ett samlingsnamn på symptomkonstellationer som åtföljs av onormala avföringsvanor är IBS (irritable bowel syndrome) som inte är en avgränsad sjukdom, utan representerar flera olika etiologier och mekanismer. En delgrupp inom IBS är diarré utan smärtor. Även här gäller att utesluta eventuella organiska sjukdomar. Funktionella gastrointestinala besvär förekommer även hos barn och ungdomar och regelrätt colon irritabile är inte något ovanligt tillstånd bland dessa.

Ulcerös colit kan misstänkas vid blodtillblandad diarré medan Crohns sjukdom är svårare att identifiera.


Kliniska studier

Behandling med SPC-Flakes® vid korta tarmar/tarmresektion Efter de goda initiala resultaten på människor ville forskarlaget i första hand testa om specialprocessade cerealier (SPC) kunde reducera diarrébesvären hos patienter med korta tarmar och höga tarmflöden. Under ledning av Ingvar Bosaeus vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset lades en öppen pilotstudie upp. En frågeställning i studien var om en induktion av AF-produktion kunde ske hos dessa patienter trots en begränsad tarmlängd.

I studien ingick åtta patienter med korta tarmar p g a tarmresektion till följd av Crohns sjukdom. Deras tunntarmslängd varierade mellan 80 cm till 400 cm. Samtliga patienter led av kronisk diarré, men ingen av dem hade en pågående tarminflammation. Kontrollgruppen bestod av sex tarmfriska försökspersoner. Patienterna och kontrollgruppen behandlades med 54 g SPC dagligen uppdelat på minst tre tillfällen tillsammans med måltiderna under en 14-dagars period. Ingen studiedeltagare ändrade sin ordinarie diet eller medicinering under studieperioden.

AF-nivåer i plasma mättes före, under och efter behandlingen. Hos de friska försökspersonerna ökade AF-nivåerna i plasma från i medeltal 0,28 +0,37 enheter/ml plasma före behandlingsstart till 1,28 +0,23 AF-enheter efter tvåveckorsperioden (p<0,05). AF-nivåerna låg kvar på en förhöjd nivå (1,28 +0,39) under minst fyra veckor efter utsättning av de specialprocessade cerealierna.

Hos behandlingsgruppen var de initiala värdena låga (0,04 +0,07 AF-enheter) och efter behandlingsperioden på två veckor steg medelvärdet till 0,66+0,45 enheter. De två patienter med längst tunntarm kvar, 300 cm och 400 cm, erhöll AF-nivåer som var i paritet med försökspersonerna, d v s en AF-nivå överstigande 1,0 AF-enhet/ml plasma. Dessa patienter minskade också sin avföringsfrekvens under studieperioden. Det var ett signifikant förhållande mellan kvarvarande tunntarmslängd och AF-nivå under behandlingsperioden (r=0,94, p<0,01).

Studien visar att AF-aktiviteten är starkt korrelerad till kvarvarande tunntarmslängd. Den bör överstiga en meter för möjlighet att inducera AF och även för att kunna behålla AF-nivåerna på en hög nivå efter upphörande av intag av den AF-inducerande dieten.

Lange, Bosaeus, Jennische, Johansson, Lundgren and Lönnroth, Food-induced antisecretory factor activity is correlated with small bowel length in patients with intestinal resection, APMIS, 2003; 111:985-988, se länk 

AF-behandling vid sekretorisk diarré till följd av carcinoidtumörer

För att undersöka om AF huvudsakligen påverkar den sekretoriska komponenten av diarrén gjordes en studie på patienter med endokrina tumörer. Diarrébesvären hos dessa patienter kan vara mycket svårbehandlade, terapiresistenta och persisterande även hos optimalt medicinerade patienter med omfattande medikamentell behandling.

Syftet med studien var att undersöka om specialprocessade cerealier (SPC-Flakes®) eller Salovum® kunde stimulera till AF-bildning och om denna AF-bildning kunde påverka tarmtömningsfrekvensen. AF-produkterna gavs som tilläggsbehandling till deras ordinarie medicinering.

Åtta svårt sjuka patienter med tunntarmscarcinoidsyndrom och metastaserande medullär thyroideacancer, inkluderades i studien. Efter en öppen behandlingsperiod på fyra veckor med Salovum® i en upptrappningsdos som slutligen uppgick till 2 g fyra gånger dagligen, randomiserades patienterna enligt cross-over modell till sex plus sex veckors behandling med SPC-Flakes® eller kontrollcerealier utan AF-inducerande egenskaper i en upptrappningsdos som slutligen uppgick till 1 g per kilo kroppsvikt uppdelat på fyra doser dagligen.

Behandling med SPC-Flakes® och Salovum® resulterade i en signifikant minskning av tarmtömningsfrekvensen (tabell 1) och många patienter noterade en fastare avföring.

Tabell 1. Antal tarmtömningar under behandlingsperioderna jämfört som parat t-test.

Testperiod Medelvärde n p
Baseline 5,6±2,6 7 <0,01
Salovum® 4,2±2,4 7  
Kontrollcerealier 4,0±1,9 5 <0,05
SPC-Flakes® 2,6±1,3 5  

Patienterna hade mycket låga eller odetekterbara AF-nivåer i plasma före studien, men under behandlingsperioden med Salovum® skedde en liten om än signifikant ökning. En signifikant ökning av AF-koncentrationen skedde också som resultat av behandling med SPC-Flakes®. Hos fyra av fem patienter uppmättes AF-nivåer i plasma som i tidigare studier korrelerat till positiva behandlingseffekter av diarrébesvär.

Trots att dessa svårt sjuka patienter var optimalt medicinerade sågs en positiv tilläggseffekt av AF-terapin hos flera patienter. Behandlingen med Salovum®  tolererades av samtliga patienter. Två patienter med metastaserande medullär thyroideacancer och intakta tunntarmar erhöll de högsta AF-värdena efter behandling med SPC-Flakes.

Behandlingen med Salovum®  indikerar att protein AF kan ha en lokal effekt i tarmen genom att interagera med receptorer och/eller bindarproteiner i mucosan. Behandling med Salovum®  kan därför vara den lämpligaste AF-terapin hos patienter med svårigheter att äta stora mängder cerealier. 

Laurenius, Wängberg, Lange, Jennische, Lundgren and Bosaeus, Antisecretory factor counteracts secretory diarrhoea of endocrine origin, Clinical Nutrition, 2003; 22(6):549-542.


Behandlingseffekt

Förväntad behandlingseffekt med SPC-Flakes® SPC-Flakes® ges som en form av underhållsbehandling, vilken alltså syftar till stimulera patientens egna produktion av protein AF. En positiv behandlingseffekt kan i normalfallet ses inom 10-15 dagar med SPC-Flakes®. Behandlingen bör pågå i minst en månad för att utvärdera effekten. Om man slutar med AF-produkterna ses en avtagande effekt efter några veckor. Om man börjar på nytt nås tidigare AF-nivåer i plasma redan inom några dagar, vilket tyder på att det finns ett biologiskt minne för syntes av protein AF i kroppen. Vid utebliven effekt med SPC-Flakes® kan detta bero på att dosen är för låg eller att vissa patienter inte själva kan producera protein AF. Kliniska studier visar att dessa patienter kan bli hjälpta med Salovum® som är en form av tillförsel av höga doser av protein AF utan att kroppen själv behöver bilda det.


Dosering

Dosering av SPC-Flakes® Normaldosen av de AF-inducerande specialprocessade cerealierna (SPC) är 1 g per kg kroppsvikt och dygn fördelat på 2-3 tillfällen.

Vid behandling av barn kan dosen behöva höjas något och vid behandling av äldre kan dosen behöva sänkas något. En gradvis upptrappning av dosen rekommenderas så att den rekommenderade normaldosen börjar att intas efter 4-6 dagar. De specialprocessade cerealierna kan intas tillsammans med t ex fil eller yoghurt. Det går också att koka gröt på flingorna. 1 dl SPC-Flakes® motsvarar ca 50g.

 


Biverkningar

AF-produkterna har ätits av tiotusentals patienter och biverkningar finns knappt rapporterade. Enstaka patienter har rapporterat att de tillfälligt blivit hårda i magen. För att undvika detta rekommenderas en gradvis ökning av dosen under några dagar tills normaldos intas.

Ej heller finns rapporterat om några interaktioner med andra produkter eller läkemedel, vilket är viktigt att känna till då patienterna kan fortsätta med eventuellt annan samtidig medicinering. Glutenallergiker skall dock undvika att äta SPC-Flakes®.

 


Inköpsställen

SPC-Flakes® kan köpas receptfritt på apotek eller i välsorterade hälsokostbutiker, medan Salovum® endast säljs receptfritt på apotek. Sedan den 31 december 2010 är SPC-Flakes® och Salovum® upptagna i listan över förskrivningsbara livsmedel för barn under 16 år och de ingår därmed i högkostnadsskyddet.
För patienter som är 16 år eller äldre kan dietister och vanligtvis läkare förskriva SPC-Flakes® och Salovum® som ”sär-när”. Kostnaden för patienten kan dock variera från landsting till landsting.